2010-04-28

Utanförskatten

Jag har funderat lite på det där med jobbavdraget ett tag. Jag menar, jag jobbar ju och då är ju avdraget snabbt omsatt i något trevligt, en flaska vin kanske, eller en trevlig whisky... Jag har ju personligen inget emot extra pengar i plånboken, de allra flesta av oss är rätt lättköpta på det viset.

Men hur som helst, det var inte det jag tänkte prata om, jag tänkte prata lite om jobbskatteavdraget. Ja avdrag och avdrag förresten, det är ju bara en snygg omskrivning för att inte behöva säga att man beskattar motsatsen. Det är ju helt genialiskt egentligen, och helt i linje med alla politiska regler, det vi vill begränsa, det beskattar vi. Det finns trängselskatter och koldioxidskatter, alkoholskatter och rökskatter, så varför inte utanförskatter? Utanförskapet är ju ett ofog, folk borde genast sluta vara både sjuka och arbetslösa, ja gamla med, för den delen. Vad är då bättre än att beskatta eländet? När vi ändå är på gång, låt oss genast börja beskatta annat ofog som svält och katastrofer. Istället för att vi skänker pengar till nödställda och utvecklingsländer borde västvärlden istället ta ut en skatt på eländet, det borde väl om något motivera folk att anstränga sig lite?





2010-04-17

Livstetris




Man har ju lanserat begreppet livspussel för att beskriva hur svårt det är att få alla bitarna i livet att hamna rätt, men livspussel låter ju som en sån där mysig kvällsaktivitet med massa tid och fnulande för att få himmelsbiitarna på rätt plats. I verkligheten är det ju inte alls så. I verkligheten är livspusslet ett livstetris på nivå 9 och med 5 linjer kvar til game over och den vinklade förkylningsbiten passar ingen stans. Dessutom finns inte ens någon high score lista.

2010-03-28

Dubbelmoralens väktare

Utanför Sveriges ambassad i Indonesien har en uppretad folkmassa tagit sig friheten att tända eld på svenska flaggan. Vår ambassad och vår regering har reagerat med bestörtning, för sådana tilltag kan vi inte tolerera. Flaggan är ju en viktig symbol och får inte skändas. Eh... Självmål eller? Flaggbränningen var ju en reaktion på att Sveriges regering försvarade Lars Wilks rätt att använda yttrandefriheten till att skända profeten Muhammed. Hur vill man ha det egentligen, skall det vara rätt att utrycka sin åsikt som man vill eller inte? Skall man få skända symboler eller inte? Börjar vi hävda att det är skillnad mellan dessa handlingar är man ute och cyklar på tunn is...

2007-06-01

Men Titta...

Nu kan jag ju blogga även om jag inte är online!

Jag har alldeles i nuet nedladdat Windows Live Writer, ett verktyg skapat för att kunna underhålla sin blog även om man råkar vara offline för ett tag. Vi får se hur det utvecklar sig, just nu är jag nöjd om det fungerar!

Nästa spaning kommer förövrigt att handla om det underliga i att samma människor som tycker det är fult att betala skatt för att bland annat få en bra sjukvård, utan vidare betalar för dyra försäkringar för att vara säker på att få sjukvård... hmmmm

2007-04-23

Varning; Innehåller affärsidéer!

Ojojoj. ”Frukostpåse” kallas det. En torr liten dubbelmacka med ost och skinka, och en ynka l liten yoghurt. Hepp. Frukost. Och så har de mage att ta 60 spänn för eländet. Det ska minsann märkas att man ”bara” åker i ”ekonomiklass” som det så fint heter nu för tiden. Boskapsklassen. Inte ens den gamla lilla jordnötspåsen är inkluderad nu för tiden. Nej, här ska personalen minsann tjäna in sina löner. Det gör de säkert också. 10 rader á 6 hungriga boskapsåkare där åtminstone hälften köper frukostpåsen. Det blir 30 påsar det. 1800 kronor. Så är det säkert vissa som köper annat också…. 2000 kanske… med tre såna fligher på en arbetsdag så har man tjänat 6000… det är ju vad en restaurang går runt på ju. Dagskassa på 6000. Då skall man dessutom betala hyra för lokal… och dessutom har man garanterat högre råvarupriser än vad den torra mackan och yoghurten kan gå på… en tia kanske. Det ger 5000 i ren vinst per arbetsdag.

Man kanske skulle kunna göra en affär där, vad tror ni? Starta ett flygvärd(inne)-bolag som jobbar gratis för flygbolagen, men med alla inkomster från försäljningen ombord? Med hemvisst utanför sverige, så skulle man kanske kunna ha en grundlön (som kan vara okej) och sen erbjuda provision på försäljningen ombord. Framför allt så skulle jag kunna tänka mig att även den lite mer utvecklade frukosten (och även maten) som är inkluderad i de högre klasserna går att köpa i boskapsklassen, fast för väsentligt högre pris då såklart. Russinen i kakan vore ju självklart att jobba för flera olika flygbolag! I så fall kan man säkerligen optimera arbetspassen och se till att utnyttja arbetskraften maximalt! Nästa steg ar att gå ihop med något av de bolag som redan idag levererar mat och catering till flygbolagen, så man får hela kedjan. Kan tänka mig att man i första hand kanske lyckas sälja in detta till charterbolagen


Jaja. Jag och alla mina affärsidéer. Någon dag borde jag börja sätta allt i verket...

2006-11-26

Kamelhårskappan, Prelude

Bänken. Bänken där mitt i stan. Mellan betongpelare och mossiga kullerstenar. Bänken som står där som ett minimalistiskt monument över en för längst bortglömd inkompetent arkitekt. För vem annan än en arkitekt skulle komma på att placera en bänk i denna sorgliga ursäkt för ett torg. Ett namnlöst sterilt stenbrott mellan bilars brus och tågens dånande.

Regnet var inte hårt, vinden obefintlig och temperaturen var nära noll. Periodvis övergick regnet i någon snöblandad sörja som smälte så fort den nådde en yta att lägga sig på. Klockan hade passerat midnatt och trafiken glesades ut. Snart var det bara nattbussarna och Taxi som fortfarande stänkte ned för de blöta gatorna.

Bänken var inte tom, men människan som satt på den kunde lika gärna varit det. Om någon brytt sig med att kolla hade de kunnat notera att han praktiskt taget inte hade rört sig sen tidig eftermiddag. Människor som hastat förbi under kvällen hade knappt noterat hans närvaro och de få blickar som riktats åt hans håll hade sett rakt igenom honom. A-lagare hade de uttalat med en lätt rynkning av ögonbrynen. A-lagare och utslagen. En tiondels sekund. Så snabbt döms vi. En tiondels sekund senare är ett människoöde kategoriserat och sorterat. En A-lagare. Dömd och förkastad. Ibland med en gnutta medkänsla, ibland bara med äcklad likgiltighet. En "sån". Våra mentala lådor är djupa och skoningslösa. Brutala. Slutgiltiga. Ändå var alla snabba fördömanden och förkastanden fel. Hade han fått mer än en tiondels sekunds uppmärksamhen hade en helt annan och kanske mörkare sanning framträtt. Fel. Men ändå rätt. Vem har facit?

Människan på bänken hade en beige kamelhårsrock, svarta, en gång välpressade byxor och alldeles för tunna skor. I struket och kemtvättat skick hade han passat bättre in på en guide rouge restaurang med ett glas årgångschampagne än här på A-lagsbänken, men det var i en annan tid. En annan verklighet. Som nu var framstod hela hans väsen som en omöjlig kontrast. Den stora starka framgångsrika karismatiska människan, utkastad från himmelriket och fråntagen vingar och gloria. Utskickad, utblottad och förnedrad. Det var en människa som hamnat så långt ned det gick. I handen höll han en halvflaska Explorer och av hela hans framtoning var det tydligt att det bara var den senaste i en lång rad likadana. Men. Den var oöppnad. I mer än 6 timmar hade han suttit där på bänken och klamrat sig till flaskan. Den var fortfarande oöppnad. När han köpt den i eftermiddags hade han först inte fått handla på systemet. En säkerhetsvakt hade vänligt men bestämt tagit honom i armen och föst ut honom framför ögonen på alla påskhandlande Svensson med korgarna fulla av starköl och OP. Först på tredje bolaget lyckades han att framstå som så nykter att han fick köpa ut. Han hade redan känt hur illamåendet och skakningarna, suget efter rus, eller bedövning, börjat rida honom. Han hade lyckats hålla det undan länge nu. Han mindes snart inte hur länge det var sen han hade en helt nykter dag. 2 år? 3? Så fort han kommit sig ut ur affären ville han ta en första slurk, ge kroppen vad den så desperat behövde. Ge hjärnan den filt av glömska som höll mardrömmarna undan. Något hade hindrat honom. Ingen klar tanke fanns i hans huvud, men något förhindrade att flaskan öppnades. Han hade stoppat ned den i en av de stora fickorna i kamelhårskappan och börjat ett planlöst irrande runt u gator han knappt kände, all uppmärksamhet och all energi fokuserad på den märkliga process som börjat i honom.

2006-07-17

Omoral?

Vi hämtar hem våra medborgare från Libanon. Det är ju snällt på sätt och vis. Vi tar hand om våra medborgare när de är i fara. Visa handlingskraft och reagera kraftfullt. Vi gör det, norrmännen gör det, danskar och fransmän gör det. Hämtar hem sina medborgare från det där hemska. Men de som är kvar då? Libaneserna? De flesta libaneser är lika oskyldiga som svenskarna... som fransmännen... ja definitivt mer oskyldiga än fransmännen egentligen... Hur kraftfullt reagerar vi för att hjälpa libaneserna? Ett litet försiktigt knack på axeln till storebror Israel och en försynt fråga om det inte räcker snart?

Jag ser 2 bröder. 2 stolta, envisa, kompromisslösa bröder. Samma skrot och korn, envisa till döden. De gör anspråk på samma gnutta sandlåda. Utifrån begriper vi egentligen inte vad de bråkar om. Vi stödjer än den ena, än den andra, vem vi stödjer beror på vem som senast slog en spade i huvudet på den andre. Den ena är en storebror och borde veta bättre, den andra en lillebror som kommer med ständiga tjuvnyp. De känner varann så väl, vet precis vad de skall göra för att reta mest möjligt. Lillebror är värsta retstickan, storebror har mest Makt. Och borde veta bättre. Vissa stödjer bara den ena, andra bara den andra. Vi ser att de bråkar, bröderna, vi ser att deras familj lider, men vi ser inte vad vi kan göra.

Var är Pappa? Var är Mamma? Eller rektor, var är rektor? Någon vuxen måste ta tag i dessa 2 bröder, ta dem i öronen och släpa in dem till Rektor för ett ordentligt samtal med kvarsittning. För båda två. Och skriva på tavlan; Jag skall inte slå min bror, jag skall inte slå min bror... så många gånger att det sitter.