2005-05-20

Kaos

Att vara Ung. Att vara frisk. Fertil. Stark. Att ha kontroll. Att fortfarande känna att hjärnan har full kontroll över kroppen, och de delarna den inte har kontroll över tar vi kontroll över med knivar och silikon, laser och nervgifter. Vi hatar åldrande. Döden finns inte. Kaos är vår fiende. "Mind over matter". Så brukar det heta. Hjärnans kontroll över organismen, medvetandets kontroll över kaos. Men i längden är det materian som vinner. I längden är det organismen som vinner över hjärnan.

Vi försöker ändå. Vi trotsar. Vi skapar vår lilla oas av ordning i universums ödsliga kaos. Där bussarna går i tid och böckerna står alfabetisk i hyllorna. Posten kommer i lådan varje morgon och på torsdag är det ärtsoppa. Ordning. Reda. Kontroll. Här. Men där, där ute. Där råder andra lagar. Som Murphys, fast värre. Där ökar kaoset för varje timme, varje minut, varje sekund. Entropi är namnet vetenskapen har gett kaoset. Entropin ökar. Alltid. Och skulle den minska lokalt någonstans, något blir varmare, någon städar i förrådet eller pendeltågen skulle börja gå i tid, så är det alltid till kostnad av ökad oordning någon annan stans. There aint no such thing as a free lunch. Allt kostar.

Tänk om det är så illa. Det finns ingen mening med livet, ingen gud, inga eviga frågor och det enda eviga svaret är 42. Ingen himmel, inget helvete eller nirvana, inget liv efter detta. This is it. Lixom. Här och nu. inget som hänt betyder något, inget vi gör spelar roll. Som droppar i ett lätt sommarregn gör våra liv spår som är så flykiga att ett varje vindpust eller solglimt torkat bort alla spår på ett ögoblick. På universums oändliga skala är vi knappt mer värda än den mest oanseliga lilla mögelsvamp. På den oändliga tidsskalan har vi inte ens existerat ett ögonblick och troligen är vår saga all innan hela ögonblicket är över. Så små är vi, så obetydliga. Så sårbara. Vi strävar och samlar, bygger och konstruerar. Försöker skapa historia på våra egna små sätt. Sätta spår. Vi ristar runor och klottrar på pendeltåg, målar grottor och Mona-Lisor, bygger pyramider och snurriga skyskrapor i skåne. Se på mig! Jag finns! Jag fanns... Vi fanns. En gång. Om en evighet, ett ögonblick, är alt grus. Ytterligare ett ögonblick senare är atomerna av allt som finns, allt som funnits, delar av något annat. En annan stjärna, en annan tid, en annan hisoria. Inte ens minnet finns kvar.

Ändå tar vi inte vara på den enda gnutta tid vi har. Vi måste, vi är tvungna och upptagna. Vi donar och ordnar och samlar och stressar. Måste hit och måste dit. Köpa och ha, bygga och sätta spår. Så meningslöst. Vi är flyktiga som morgondaggen en junimorgon, som en blomsterkrans i ett midsommarhår, som en solnedgång vid ekvator. Du har bara ett ögonblick, slösa inte bort det!

2005-05-10

Mjuka mål

Jag råkade komma över en av FMV's reklambrochyrer för flygplansrobotar här för ett tag sen. Jo, det finns faktiskt såna även om det bara finns en tänkbar kund... (och bara en tänkbar säljare... Halllåååå?) Hursomhelst. Det konstigaste var väl egentligen inte att den fanns utan vad den innehöll. Det var snygga illustrationer över banor och explosionsmönster och så. Och sen en liten beskrivning över vilka mål som var aktuella för de olika produkterna. Det fanns rakter för hårda, halvhårda och mjuka att välja på. Hårda mål kan man kanske förstå, det är väl stridsvagnar och bankomater och sånt, men halvhårda och mjuka? Frigolitlådor och kuddar? Det vore ju i och för sig ett underbart tryggt sätt att avgöra en konflikt med kuddkrig, men jag är inte riktigt säker på att det var det som avsågs i broschyren. Halvhårda... halvhårda... jag vet! Skaldjur! De har hittat effektiva vapen mot kräftor och kackerlackkor!

Är det inte läskigt egentligen att våra beslutsfattare är så besvärade av det de håller på med; döda människor, att de inte vågar prata om det direkt? Att mjuka mål är en människa? Att halvhårda mål är en bil, eller ett hus, sannolikt också fylld med människor, fäder... mödrar, kanske barn? Jag har inga egentliga synpunkter på att de tillverkar och säljer vapen, (Jo det har jag, men jag inser att det finns olika åsikter i en demokrati och respekterar dessa... ) men jag vänder mig mycket mot att man marknadsför vapen som om det var luftfuktare och bevattningsaggregat. Dödar det människor effektivt, så våga stå för det. Fegisar.

Alla är vi socialister uppåt!

...eller vem bryr sig om den som har minst? Alla vill ha mer. Ju mer de har dess mer vill de ha... och mest av alla vill de som har mest ha. Självklart. Och alla förstår ju att det de har inte kommer från de som har mindre... Nåja... nästan alla då. I Skandalialedningen verkade även såna enkla regler ha gått överbord, men GENERELLT är det så. Typ. Iallafall. Det börjar redan när barnen är små, i soffan framför bolibompa. RÄTTVISA är att jag skall ha mer godis kvar än storasyster. ÄVEN om vi fick lika mycket från början och ÄVEN om jag äter fortare. Det bara ÄR så. HON får faktiskt dela med sig. Hon har ju mer? Iallafall nu...

Sen skall vi ha veckopeng. Lika mycket som alla andra barn. Minst. Minst minst. Gärna mer. DET är rättvist. Väckopeng blir löner och löner växer och vi skall alla ha minst lika mycket som alla som har mer... det är ju inte lika roligt att ha minst lika mycket som de som har minst, för det betyder ju att vi måste dela med oss, och DET är iallafall inte rättvist. Iallafall inte för oss. Vi som har mer... möjligtvis kan de som har ännu mer dela med sig till de som har mindre, men allra helst skall de som har mer dela med sig till oss, för det är oss det är syndast om i hela världen nemligen. Och mycket vill ha mer och tillslut har vi mest. Vem skall då dela med sig? Ja... VI kan ju VERKLIGEN inte dela med oss, för ingen jobbar så hårdt som oss nemligen. Vi försakar våra barn och ser nästan aldrig våra stackars fruar. TÄNK vad synd det är om oss. Så hårt jobbar vi att vi är tvungna att äta arbetsluncher på cafe opera eller nåt bara för att vi inte har TID att sätta os ned och äta en vanlig matlåda med microuppvärmda köttbullar och stuvade makaroner som är kall i mitten. Vi skulle SJÄLVKLART ge nästan alla våra miljoner för att få tillfälle att avnjuta matlådan med er andra, men nu är det altså så illa att någon måste offra sig, någon måste göra det där smutsiga jobbet som någon måste göra som bara vi kan göra nemligen. Någon stackars miljon kan det väl vara värt att låta oss göra det.

Jojo. Så ni tycker det är fel? Ni vill att vi skall dela med oss? Jaha... Dela med er själva då så får ni se hur kul det är...

2005-05-09

Framtiden...

Vem vet något om framtiden egentligen. Ingen vet något såklart, men ana kan man. Ofta syns spår av det som händer innan det har hänt. Ofta börjar det som en känsla. Vi tröttnar på något. Dokusåpor eller skräpmat, socker eller fett, politik eller EU. Där. Just där, när de första börjar tröttna... INNAN de vet vad de skall göra istället. Där skapas framtiden. En kritisk massa av trötta och uttråkade. Vi är inte särskilt modiga egentligen. Vi vågar inte kämpa länge för något vi tror på utan stöd. När vi plötsligt och spontant utrycker vår missnöjdhet, när måttet är rågat och den sista droppen fyller bägaren... då är vi beroende av att få resonans... att någon annan i närheten är lika, eller i alla fall nästan lika trött... annars dör upproret ut. Innan det börjat.

Förr. För länge sen. Innan bloggar. Innan Internet. Innan massmedia okritiskt basunerade ut alla strömningar som krusade samhällets yta. Då hann den kritiska massan bli stor innan något hände. Det blev revolutioner av sånt. Stora revolutioner. Som i Ryssland... eller i Kina eller varför inte i Iran. Ibland var revolutionerna mindre... som hippierörelsen. Hur som helst, rörelserna blev stora, just för att det behövdes många missnöjda för att det skulle bli statistiskt sannolikt att prata med en som var lika missnöjd just den dagen man exploderade.

Men nu har något ändrats. Kommunikationen är snabbare och mer medveten. Nu kan du vara säker på att de 17 i Europa som gillar att äta pannkakor med tabasco hittar varann i samma ögonblick som receptet på pannkakor eller tabasco förändras! Vad betyder det för framtiden då? Många fler revolutioner självklart. Och snabbare utveckling. Om det räcker med 17 för att skapa en kritisk massa hinner man med att fånga många fler på uppstuds. Som kanske inte tänkt på att tabasco på pannkakor är en hit, men som lockas att prova... och kommer på att wow... vilken grej!

Ibland skapas framtiden av korkade beslut. Börskriser, fastighetsbubblor eller telekomkriser, inget är särskilt förvånande om vi tittar på händelserna i efterhand. Vem som helst borde insett att vilken som helst av dessa kriserna var oundvikliga. Men... det är som med kejsarens nya kläder, vem vill verka dum... vem vågar vara annorlunda, vem vågar stå fram bland alla andra tyckare och ryggdunkare och säga att det här kommer aldrig att gå... Om alla andra tror på nörden i glesbygdskavaj och kortbyxor så har han väl rätt då... eller?

Hur som helst. Här i dessa forumen kommer jag ibland att fundera över de strömningar och kritiska massor jag tycker mig känna av. Framförallt exhibitionistiska kejsare.

Ibland kanske jag har rätt...

Hörs!

/H

2005-05-03

Jag måste ha fått det där med ekonomi om bakfoten...

men när jag tänker på våra pensionspengar blir jag alldeles snurrig. Jo. Altså. Vi sparar pengar till våra pensioner. Dessa pengarna hamnar i fonder som på nåt magiskt sätt skall fungera som en spargris med ränta. Fonderna går sedan ut på "marknaden" och köper upp företagen vi jobbar i (för våra pengar) och skall se till att "de blir lönsamma". Det blir de ju självklart inte här, utan då måste vi flytta produktionen eller skatteuttaget eller vad som nu skall flyttas till nåt land med mindre skatter och lägre löner än här. Hmmm. Jo. Då blir vi ju arbetslösa. Ju. Men pensionerna blir stora. Om vi nu har några pengar att spara. Hur som helst. Spola fram 50 år. De som har haft förmånen att ha jobben kvar har kanske sparat endel i pensioner, och det blir dags att ta ut pengarna från spargrisen. Men... vänta nu... om man tar ut pengar ur fonderna... ja, då tar man ju egentligen ut pengar ur de företagen som fonderna äger...? eller.. säljer vidare till nästa generations pensionsfonder dårå... Hur som helst blir det lite snurrigt nu, för jag kan inte få det till något annat än att hur man än vrider och vänder på kakan blir det de som jobbar då som får betala.... antingen genom att fonderna äger företaget de jobbar i och då skall ju vinsten i företaget gå till deras föräldrars pensioner... eller så säljs företagen vidare till... eh... några med pengar som då ju tas ut från "marknaden" för att mata pensionärerna, ELLER så har pensionsfonderna i sin jakt på större vinster gjort dom arbetslösa... och då har de ju OCKSÅ betalat för sina föräldrars pensioner. Hela tanken att "spara till pensionen" känns lite korkad. Iallafall på samhällsekonomisk nivå. I mina ögon borde det bästa vi kan göra för att spara till pensionerna vara att se till att de som jobbar då (våra barn) har så bra förutsättningar som möjligt att konkurrera på världsmarknaden. Det gör vi genom att ha världens bästa dagis och skolor och universitet. Inte genom att låta anonyma pensionsmonster äta sig genom börsföretag efter börsföretag på jakt efter ökade vinster.

2005-05-02

Verklighet

Blir verkligheten verkligare av upprepning? Förstår vi mer av vad som händer den 5 gången vi ser flygplanet penetrera world trade centers tvillingfallosar… eller den 15 … eller den 55… Nyhetskamerornas knivskarpa bilder visar händelseförloppet tydligare och i mer detalj än någon dataanimerande skräckfilmproducent skulle kunna önska sig i sin våtaste dröm.
Hundratals kameror fångar de fantastiska bilderna från alla tänkbara vinklar, ”Holy shit, Holy shit, Holy shit” ett arbetslag från någon offentlig verksamhet blir avbrutna i sina smålustiga funderingar och skriker i skräckblandad.... vadå? Förtjusning? Ja... nästan. Journalisterna irrar omkring, skräckslaget förtjusta som rumpnissar över att jättefoten klampat igenom just deras tak. Åffå, åffå gör de på detta viset??
Igen igen! Teletubbiesjournalisterna i studion kan inte få nog av den spännande berättelsen. Förväntansfullt förskräckta blandar de rapporter från utskrämda journalister och gråtande ögonvittnen med vadvardetjagsaande politiker och dammande experter från krigsmaktens innersta. Plötsligt är våra rikstyckare självklart insatta i Långtbortistans bortglömda inrikespolitik. Vem, vad och hur utreds i saklig förtjusning medan flygplanet för 45, 46 och 47 gången dråsar in i tornet i 49 tums widescreen i bakgrunden.
Sen infaller Tystnaden. Babels torn har störtat och dammolnen hänger tunga över Manhattan. Hur många stenar man än vänder så finns det inte en gnutta mer nyhetsglädje att hitta. Inga mirakulösa överlevande, inga snabba hämndaktioner. Vet vi då vad som hänt? Förstår vi de stora orden om att världen inte längre är den samma efter den 11 september? Förstår någon? Eller är det bara samma gamla domedagsprofetior, samma gamla astrologi, i kejsarens nya kläder...

wow!

Wow, vilken grej! Nu har jag kommit på lösningen på en massa problem på en gång... och billigt blir det dessutom! Uttalanden i helgen från regeringshåll fick mig på spåret. Man har nämligen upptäckt att för att få fler män att jobba som förskollärare och barnskötare är man tvungna att höja lönerna. Rejält. Självklart! Alla vet ju att en man behöver högre lön än kvinnor. Han skall ju försörja sin familj. Och så. Jo. Då började jag att fundera, och då kom den, lösningen! Det finns ju en massa ställen i samhället där det är överskott av män. Politiken till exempel. Där finns det ju ett mål om att få in flera kvinnor. Och i företagsledningarna är det ett mycket stort mansöverskott. Lösningen är lika enkel som den är genialisk. Sänk lönen! Sänk riksdagsledamöternas lön till 15000. Som maxlön. Efter tre perioder. På bara en mandatperiod har man garanterat ett kvinnoöverskott i riksdagen. Samma sak i styrelserummen. Sänk maxersättningen till 15000 oberoende av hur många styrelseuppdrag man missköter. Jag garanterar att på ingen tid alls har cigarr- och konjaksdoftande ryggdunkare ersatts av ensamstående före detta undersköterskor. Och är man van att sköta under klarar man väl en vanlig svensk bolagsstyrelse? Tvärt om då? Se till att tjänstebil, mobiltelefon och bärbar dator blir standardutrustning för förskollärare och undersköterskor, så är marknaden öppen för 20-åriga arbetslösa webdesigners från Växjö. I kostym. Och slips. När jag tänker efter kan det nog slinka med en och annan pank börsmäklare från trakten kring Stureplan också.

Personal space

När jag stängde bildörren om mig i morse efter att ha lämnat min dotter i skolan slog det mig hur skönt det var. Jo, det var skönt att sätta sig i en varm torr bil när det regnar ute, men det var inte det. Det är varmt och torrt på buss och pendeltåg också. Inte var det för att man kommer snabbare fram heller, även om bekvämligheten självklart spelar en roll. Nej, det som kändes skönast var känslan av att ha stängt världen ute ett slag. Mitt eget personliga rum där ingen tvingar sig innanför min personliga integritetszon. Jag stör ingen och ingen stör mig. Min egen tankeverkstad. Personal space. Personal time. Hur mycket sådant har vi egentligen i våra liv? Platser och tider där vi ostört och ostörande kan tänka, gnola falskt till radion, fisa, peta näsan, prata högt med oss själva eller helt enkelt bara vara? Fins det såna platser alls? Vi behöver andningspauser, paranteser i tillvaron som inte automatiskt fylls på av människor möten och plikter. Tid som samvetet inte med bästa vilja kan tycka att vi skall göra annat. Vi behöver kravlös tid, tider och platser där vi fisa och rapa och bete oss i största almänhet. Vi behöver kunna kommentera börsutvecklingen högt och ljudligt, spela teater och säga upp sig och leka Jussi Björling…

Tiiiilll HAAAAAAVS!

3 sekunderssamhället

... klick ... klick ... klick ... bilden fladdrar en tiondels sekund mellan varje kanalbyte. 3 sekunder. Nästa. Ser det intressant ut stannar han 5 ... 10 ... sedan vidare. Rastlöst, utan stopp. Politiker, bil, snowboard, prinsessa, tvättmedel, svält, mode... Alltihop i ett enda kakofoniskt flöde, utan system, utan innehåll.

Budskapet är att det är bra att välja själv... valfrihet är bra, det är positivt... Barnfamiljerna måste ju själv få bestämma över sin situation, självklart... det är ju bra att bestämma... positivt. Behärska, bemestra, välja... dagis, skola, sjukvård, försäkring, el... betala via internet... välja själv... pensioner... VIKTIGT! Glöm inte att VÄLJA det är din FRAMTID!

...klick ... klick... klick... information... skräp... skräp... information.... skräp....

Din dumma sill... inte trodde du väl att det skulle vara bra att placera hela pensionen i ITaktier bara för att vi sa att du skulle det? Du skulle ju ha bundit lånen förra månaden! Nu är det för sent... för sent... innan tälje blir uppätet.... välj oss!!

... klick ... oranga kuvertet... klick ... NASDAQ föll som väntat... klick... Ericsson presenterade idag sämsta resultatet... klick ... VIA direkt kan jag hjälpa till med något? ... klick...

Välja och påverka... demokratiutredningar.... fina ord... Vård Skola Omsorg!! Det är valår i år... du skall välja, påverka... på 3 sekunder skall politikerna hinna säga varför. 3 sekunder. Klick... Vad får du då för de fina orden... mindre tid... ökad stress och otilräcklighet... skuld... SKULD... skyll dig själv om du inte har nån pension sen... skyll dig själv om ditt elpris är det dubbla av grannens...

I verkligheten är valfriheten illusorisk. Att välja nummer på lotteriet... dra sin egen lottsedel istället för att få en tilldelad...vad väljer du? Att lita på vädret i TV4 eller vädret i TV1? Heter Sveriges statsminister, Göran Persson, Göran Reinfeldt, Göran Hägglund eller Göran Olufsson? Välkommen att tävla i vem vill bli millionär! Allt blir bättre med Kejno!

Hur skall den seriösa debatt med tid för eftertanke som behövs för en fungerande demokrati få plats i 3-sekunderssamhället? Bara den som skriker högst hörs. Endast det budskap som kan framföras på 3 sekunder syns. Då blir det ingen seriös debatt. Då uppstår Hånet mot demokratin och en charlatan som Le Pen kan komma till sista omgången i franska presidentvalet. Han blir inte den sista klownen att skaka om den Europeiska demokratin.

Demokratins Monster

Det hände i Sverige, det hände i Frankrike, det hände i Danmark... det händer i hela Europa. Kris i demokratin. Klowner och gycklare intar den politiska arenan med billiga poänger och hårtslående budskap. Vi och Dom. Vi som betalar och Dom som snyltar. Vi självgoda europeer och Dom ... eh... svartskallarna. Alla över en kam, enkelt och skoningslöst. Svart och Vitt. Bokstavligt talat. Det blåser en kall vind över Europa.
Varför? Vad är det som gör vårt samhälle sårbart för charlataner som Ian och Bert, Le Pen och Pia Kærsgård? Varför nu? Varför då? Vi och Dom ackompanjerat av taktfast marchmusik och enkla orsakssammanhang har ju varit en slående politik i Europa förut också. I Spanien, Italien och Tyskland. Vi vet vad som hände den gången. Krig och elände. Vi och Dom. Den gången skrämdes vi så mycket att vi skapade EU för att hålla krigsspöket på avstånd. Fast vänta... det var väl inte kriget som egentligen var problemet? Visst var kriget ett elände, och det kan ju vara värt att gå långt för att undvika krig. Problemet är bara att kriget var ett symptom snarare än en orsak. Som utslagen på röda hund eller hostan på en förkylning. På med en vit salva bara och i med lite hostmedicin så är vi inte sjuka längre. Eller? Vad var kriget en symptom på då? Ja Hitler var maktgalen förstås, och spritt språngande galen. Visst. Men han fick en hel nation med sig. Ett halvt Europa. Det var inte en galen mans verk. Det finns skrämmande mekanismer i samhället som vid rätt tillfälle (eller fel om man vill...) tillät Hitler att ta makten. Som inte bara tillät honom... som älskade honom och avgudade honom... berusade honom. Hitler visste detta. Han må ha varit galen, men han visste om dessa mekanismer och han kunde spela på dem som en mästarviolinist spelar sin Stradivarius. Nu är violinisten död... men violinen finns kvar... väntande på nästa mästare... violinen... odjuret i demokratins mage....
Dessa klowner och charlataner som nu häcklar samhället och demokratin är inga mästare. Vid närmare skärskådning faller deras argumentation och de klarar sig högst några ynka perioder vid makten. Men vi låter oss ändå lockas av deras budskap. Långsamt långsamt vänder vi demokratins tunga skepp i den riktning som dessa narrar till lotsar pekar. Och vi inser inte att det är odjuret i samhällets mage som rör på sig igen. Odjuret som kräver DOM. Som kräver syndabockar, som vill ha enkla förklaringar, dogmer... VI är bra DOM är dåliga. DOM tar ifrån oss jobbet DOM är orsaken till alla problem.... Odjuret sover oroligt.

The creatures outside looked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man again; but already it was impossible to say which was which.

-George Orwell, Animal Farm.

Första spaningen...

eller första bloggen... vi får väl se vad det kan bli av det här. Förhoppningsvis är det det här jag har letat efter, ett enkelt sätt att få tankarna ur huvudet och ned på "papper" är det ju inte längre men iallafall på skärm.

Jag tror inte första inlägget blir längre än såhär... nu får vi se om det blir som jag tror!

Hörs!
/H