Demokratins Monster

Det hände i Sverige, det hände i Frankrike, det hände i Danmark... det händer i hela Europa. Kris i demokratin. Klowner och gycklare intar den politiska arenan med billiga poänger och hårtslående budskap. Vi och Dom. Vi som betalar och Dom som snyltar. Vi självgoda europeer och Dom ... eh... svartskallarna. Alla över en kam, enkelt och skoningslöst. Svart och Vitt. Bokstavligt talat. Det blåser en kall vind över Europa.
Varför? Vad är det som gör vårt samhälle sårbart för charlataner som Ian och Bert, Le Pen och Pia Kærsgård? Varför nu? Varför då? Vi och Dom ackompanjerat av taktfast marchmusik och enkla orsakssammanhang har ju varit en slående politik i Europa förut också. I Spanien, Italien och Tyskland. Vi vet vad som hände den gången. Krig och elände. Vi och Dom. Den gången skrämdes vi så mycket att vi skapade EU för att hålla krigsspöket på avstånd. Fast vänta... det var väl inte kriget som egentligen var problemet? Visst var kriget ett elände, och det kan ju vara värt att gå långt för att undvika krig. Problemet är bara att kriget var ett symptom snarare än en orsak. Som utslagen på röda hund eller hostan på en förkylning. På med en vit salva bara och i med lite hostmedicin så är vi inte sjuka längre. Eller? Vad var kriget en symptom på då? Ja Hitler var maktgalen förstås, och spritt språngande galen. Visst. Men han fick en hel nation med sig. Ett halvt Europa. Det var inte en galen mans verk. Det finns skrämmande mekanismer i samhället som vid rätt tillfälle (eller fel om man vill...) tillät Hitler att ta makten. Som inte bara tillät honom... som älskade honom och avgudade honom... berusade honom. Hitler visste detta. Han må ha varit galen, men han visste om dessa mekanismer och han kunde spela på dem som en mästarviolinist spelar sin Stradivarius. Nu är violinisten död... men violinen finns kvar... väntande på nästa mästare... violinen... odjuret i demokratins mage....
Dessa klowner och charlataner som nu häcklar samhället och demokratin är inga mästare. Vid närmare skärskådning faller deras argumentation och de klarar sig högst några ynka perioder vid makten. Men vi låter oss ändå lockas av deras budskap. Långsamt långsamt vänder vi demokratins tunga skepp i den riktning som dessa narrar till lotsar pekar. Och vi inser inte att det är odjuret i samhällets mage som rör på sig igen. Odjuret som kräver DOM. Som kräver syndabockar, som vill ha enkla förklaringar, dogmer... VI är bra DOM är dåliga. DOM tar ifrån oss jobbet DOM är orsaken till alla problem.... Odjuret sover oroligt.

The creatures outside looked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man again; but already it was impossible to say which was which.

-George Orwell, Animal Farm.